Vad vill jag egentligen?!

Hej!

Jag är väldigt trött, som vanligt, och väldigt utmattas idag. Vi har varit på begravning där vi grät en massa. Men jag ska inte skriva om det, för det har ju Christina redan gjort.
Istället ska jag skriva om gymnasieval.

Som jag har sagt innan har jag beslutsångest, och det gäller även detta viktiga val. Jag har absolut ingen aning och vad och vart jag vill gå. Jag ska gå samhällsprogrammet på Polhem i Lund och det är väl okej. Alla mina kompisar blev helt överlyckliga när de kom in på sina förstahandsval, de är ju 100% säkra på vad och var de vill plugga de närmaste tre åren. Som det ser ut nu vill jag plugga vidare till lärare efter gymnasiet, men jag kanske ändrar mej senare. Därför valde jag samhäll eftersom man där får en bred utbildning och har ingen speciell inriktning och kan lätt plugga vidare till något annat yrke sen. Folk säger att det är jättebra att jag vet vad jag vill bli, och det fattar ju jag med. Jag har ett mål, men jag vet inte hur jag ska ta mig dit.

Jag var en bra bit över medel när det gällde poängen så jag var ganska säker på att jag skulle komma in på mitt förstaval. Men det hade inte gjort något om jag hade kommit in på mitt andraval, barn och fritid på Vipan. Jag hade varit lika förvirrad för det.

En del av mig önskar att jag inte hade kommit in på Polhem, för då hade mitt val varit klart.  Nu har jag gjort mitt val, jag kan inte skylla på att det inte var det jag ville gå om det blir skit. Dessutom så vet jag bara två personer från hela min högstadieskola som har valt samhäll på polhem. TVÅ PERS! fatta hur lite det är! Och jag kan inte säga att jag är kompis med dem, jag vet typ bara vem de är. Polhem är en ganska stor skola så chansen att jag kommer med en korsbackaelev är ganska liten. Om jag bara hade fattat no och kunnat det hade jag valt det ist. Flera stycken jag känner ska gå nv på polhem.

Jag har även världens sämsta lokalsinne så jag undrar hur min gymnasietid kommer bli. Jag kommer i en helt ny klass med helt nya människor. Får helt nya lärare och helt nya ämnen på en helt ny skola som jag varken hittar i elr till.
Lycka till Denice!

Gud, vad jag hoppas att det löser sig. Alla runt om mej säger att gymnasieåren är de bästa i ens liv... Undrar om det gäller mej också?

Kramar Denice




En mycket vilsen Denice bjuder på denna bilden ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0