Väntar på te...
Hejhej!
Nu känns det som det var ett tag sen jag skrev. Jag måste vara mer bloggig!
Christina har ju varit glad idag. Det har inte jag. Jag har ångest. Jag skrev ju att jag hade kommit i en bra klass med bra lärare på en bra skola, nu vet jag inte riktigt. Det känns på något sätt som jag inte kan vara mig själv i min nya klass, ingen känner mig sen innan och vet hur jag är.
I min klass har vi grupper. Ni vet, sådana synas-och-höras-människor i en grupp. Och de tysta smälta-in-människorna i en grupp. Dessa grupperna pratar inte med varandra om det inte är absolut nödvändigt.
Jag är i smälta-in-gruppen, jag vet inte hur det hände, det bara blev så. Vissa är fine med att var i den gruppen, jag är inte det. Okej, jag är blygare än vissa av min kompisar, men jag pallar inte sitta tyst utanför salen och vänta tills man får gå in, jag vill prata med folk. Jag pallar inte att rasterna på tio minuter känns som flera timmar, just för att vi inte gör något. Jag vill kunna vara mig själv. Den knasiga, skrikande, hoppande, flummiga, skrattande människan jag är. De som känner mig vet vad jag menar ;)
När jag sedan hör hur underbara mina kompisars klasser och skolor är blir jag bara så himla avundsjuk och vill hoppa över till deras klasser direkt. Men jag ska ge det några veckor till innan jag börjar tänka på byte. Detta kanske bara var en dålig dag, det blir kanske bättre på måndag.
Jag lever på hoppet, utan det är jag ingenting.
Förlåt för detta dystra inlägg, bättre kommer snart :)
Tedrickardags!! :D
Kramar! Denice
Flickorna mina <3
Förstår vad du menar med de här grupperingarna. Hade likadant när jag kom upp i gymnasiet, och även om jag hade bestämt mig för att vara mig själv så blev det inte så.
Dock är jag ju inte den här framåt, spralliga och pratglada typen som du är, utan hade tänkt börja om, med folk som inte visste hur jag varit innan och så... Fast det gick inte så bra. Jag blev tyst igen;p
Men jag tror det kommer bli bättre för din del, Denice, eftersom du är så pass framåt. Ge det någon vecka:)
Kramar Camilla
denice, ibland känns det kasst. men snacka, var du helt enkelt! du är inte blyg, du ska vara bland de roligaste, bästa människorna, så det så. mindre förtjänar inte en tjej som du. och jag finns alltid här för att antingen ta en fika, ge en kram eller ta med dig för att mina estetare ska få lära känna min fina stora denice. de vet redan vem du är, haha ^^
